Tolkkostnaderna är orimligt höga utan att något görs

2004 fanns det 5000 tolkar i Sverige. SvD bedömde då att det behövdes 10 000 om ytterligare några år. Med den stora invandringen 2015 – 2016 är det troligt att det kanske behövdes 15 000 tolkar. Kostnaden för dessa kan bedömas vara 2 miljarder kronor. Men inget görs, fri tolkningsrätt gäller fortfarande trots massiva insatser från SFI. Eftersom invandringen fortsätter i nästan oförminskad takt och att tolkningsbehovet är stort även lång tid efter invandraren kommit till Sverige bör något göras. Ett första steg är att sätta större kraft och krav på effektivare undervisning i svenska språket, SFI tycks vara är en skola utan tillräcklig tyngd, kraft och krav.

Jörgen Fogelklou, Kommunalråd SD Göteborg, och Agneta Kjaerbeck, Kommunfullmäktigeledamot SD Göteborg, presenterade ett debattinlägg i GP 2020-08-20, som visar på att tolkkostnaderna är orimliga:

Tolkkostnaderna för hela Sverige ligger numer på cirka två miljarder kronor årligen. Totalt i kommuner och regioner är kostnaden minst en miljard. Tolkkostnader i det statliga rättsväsendet har på några år tredubblats och nu uppgår även dessa till en miljard kronor. Det är orimligt att så stora delar av samlade skattemedel går till tolkar. Rättsväsende och sjukvården tvingas spara ned, parallellt erbjuds kostnadsfri svenskundervisning via SFI (svenska för invandrare).

Vi kan inte kräva att nyanlända ska kommunicera på svenska från dag ett, men erfarenheter från exempelvis Norge visar att tolkbehov kvarstår för cirka 50 procent av nyinvandrade efter fjorton år i landet. Vi ifrågasätter inte rätten till tolk. Vi ifrågasätter det ohållbara i att den är kostnadsfri och hur länge den kan få fortsätta vara så. En vettig grundprincip vore att tolk erbjuds kostnadsfritt under asylprocessen, därefter bör tolkbehov avgiftsbeläggas och så småningom, enligt god planering, återbetalas. Att som idag erbjuda kostnadsfri tolk livet ut är varken ekonomiskt eller moraliskt försvarbart. Det är inte att ta arbetet med integrationen på allvar eller hantera skattebetalarnas pengar ansvarsfullt.

Vi måste våga börja ställa krav. Vill man vara bofast i Sverige, måste vikten ligga vid att vilja bli självförsörjande, att kunna anpassa sig till det svenska samhället och förstå dess funktioner. Gemenskap börjar vid att förstå och tala samma språk.

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*