Med focus på Klimat och Energi

Vår planet

Vår planet är 4,6 miljarder år gammal och klimatförändringar har pågått hela tiden. Den moderna människan, Homo sapiens, uppstod för ungefär 200 000 år. Liknelse: Om jordens ålder motsvarar en sträcka av 100 m, så har människan funnits de sista knappt 5 millimetrarna.

Människans energiförsörjning och klimatet

Elsa Widding, www.klimatkarusellen.se, skriver i sin bok Klimatkarusellen att Kina och Indien satsar på kärn- och kolkraft i större grad än vad Europa avvecklar kärn- och kolkraft. Enligt Parisöverenskommelsen 2015 ska USA och Europa minska sina utsläpp med 1,8 miljarder ton koldioxid. Men samtidigt får Indien öka sina med nästan 5 miljarder ton och Kina sina med över 10 miljarder ton. Kina, USA och Indien står idag för mer än 50 % av koldioxidutsläpp, Sverige för 0,1 %. Ska Sverige gå i bräschen och minska sitt koldioxidutsläpp?

Modelleringar visar att insatserna enligt Parisöverenskommelsen får en extremt liten inverkan på temperaturhöjningen, bara 0,2 °C vid nästa sekelskifte, en temperatur som ligger inom felmarginalen. De gigantiska kostnader som läggs på att uppfylla Parisöverenskommelsen är svåra att försvara. 

Björn Lomborg, www.copenhagenconsensus.com, har visat att Parisöverenskommelsen blir det dyraste globala avtalet någonsin. EU ska minska sina utsläpp till 2050 med 80 procent. Beräknade kostnader 2 900 miljarder euro per år eller 6 000 euro per EU-medborgare. EU:s klimatlagstiftning är dessutom så ineffektiv att kostnaderna istället beräknas bli 12 000 euro per år och EU-medborgare. EU – en koloss på lerfötter, som styrs av makten och förtrycker folket.

Idag står olja, kol och gas för 80 % av producerad energi i världen. Vind, sol och biobränslen står för 5 %, som beräknas öka till 10 % på 10 års tid. Men vindkraft är dyr. Lars Bern skriver i sin bok ”Antropocen” att 20 % vindkraft av energiproduktionen i USA innebär 186 000 vindkraftverk på en sammanlagd yta som motsvarar ungefär sex gånger Gotlands storlek, 30 000 km nya ledningar, 245 miljoner ton betong samt stål, koppar och fiberglas. Dessutom behövs en stor mängd kolkraftverk när vinden inte blåser.

År 1815 fanns det ca 1 miljard människor på jordklotet, idag nästan 8 miljarder. FN beräknar att vi är över 10 miljarder år 2100 med flertalet i städer. Hans Rosling har visat att vi knappast kommer att bli fler än 12 miljarder.

Fler än 1,2 miljarder människor, lika många som sammantaget i USA, Kanada, Mexico och Europa, har inte tillgång till elektricitet. 2 miljarder människor har bara tidvis tillgång till el. Hundratals miljoner människor blir allvarligt sjuka och 5 miljoner dör varje år av lung- och tarmsjukdomar från inandning av rök från öppen eld vid mattillredning och uppvärmning inomhus. 

Kan vindkraft ersätta kärnkraft i Sverige? 10 000 MW kärnkraft kan ersättas av 90 000 MW vindkraft med ett dubbelt så högt elpris kan ersätta. Dessutom behövs en kraftfull utbyggnad av elnätet. Utan kärnkraft måste dessutom gaskraftverk byggas för att producera el när vinden inte blåser. 

Forskning och politik

FN:s klimatpanel IPCC, ”The Intergovernmental Panel on Climate Change”, bildades 1988 och har ungefär 2 500 delegater, varav de flesta är politiker och en del är experter som regeringarna själva valt ut. För Sverige deltar Naturvårdsverket. IPCC:s rapporter utges ungefär vart femte år och beskriver hur världens regeringar ser på klimatläget. Rapporterna tillkommer efter förhandlingar mellan världens stater och är således inga forskningsrapporter. IPCC har alltid hävdat koldioxidhypotesen, att klimatförändringarna drivs av människans koldioxidutsläpp. 

De som stöttar koldioxidhypotesen kallas klimatalarmister och de som inte anammar hypotesen kallas klimatskeptiker. Men kanske bör klimatskeptiker istället kallas klimatälskare. Eftersom vi vet att det kommer att erfordras stora ekonomiska insatser att uppfylla Parisöverenskommelsen måste vi troligen både dra ner på välfärden och driva på ekonomin med t.ex. industriella satsningar, satsningar som troligen inte är klimatvänliga. Bland klimatalarmisterna finns såväl forskare som okunniga politiker och sensationsskapande journalister. De kräver snabba och dyrbara åtgärder och hävdar att konsensus råder kring forskningen som säger att temperaturökningen innebär en framtida katastrof om vi inte skyndar oss att ställa om vårt samhälle. Klimaskeptikerna förnekar inte att det pågår en klimatförändring men menar att vi bör veta mer om hur vi ser på pågående temperaturhöjningar och varför de pågår. Någon konstruktiv dialog av klimatfrågan mellan de båda lägren förekommer inte, beroende på att alarmisterna inte vill diskutera, de äger frågan.

Den amerikanska författaren Michael Crichton säger att  Vetenskapsarbete har ingenting med konsensus att göra. I vetenskapen är konsensus irrelevant. Konsensus är politiken. Vetenskap kräver tvärtom bara en utredare som råkar ha rätt, vilket innebär att forskningsresultat kan verifieras med hänvisning till den verkliga världen. Det som är relevant är reproducerbara resultat. Historiens största forskare är bra just för att de bröt med konsensus. Om det är vetenskap, är det inte enighet.”

Klimatalarmisternas budskap

Det budskap som klimatalarmister basunerar ut är främst följande:

  1. Människans förbränning av fossilt bränsle är avgörande för klimatförändringen
  2. Medeltemperaturen stiger p.g.a. antropogen koldioxid
  3. Isarna i Arktis och Antarktis smälter
  4. Havsnivån stiger
  5. Glaciärerna smälter
  6. Öknar breder ut sig
  7. Extrema väderfenomen blir allt vanligare

Är alarmisternas budskap korrekta? Ja, till viss del. Medeltemperaturen stiger och havsnivån stiger, men inte i den omfattning som man gör gällande. Isarna i Arktis och Antarktis smälter liksom glaciärerna, det har de alltid gjort. Men avsmältningen balanseras säsongmässigt av en tillväxt. Öknarna breder inte ut sig. Och slutligen, extrema väderfenomen har inte blivit vanligare. 

  • Antropogen koldioxid

Koldioxidhaltens tillväxt i atmosfären är ungefär 15 ppm och temperaturtillväxten ungefär 0,11 °C per decennium. I en IPCC-rapport 2014 anges att koldioxidhalten inte bör överstiga 450 ppm år 2100 för att begränsa den globala uppvärmningen till 2 °C. Koldioxidhalten är idag 410 ppm. En ökning med 40 ppm från 410 ppm till 450 ppm ger beräkningsmässigt 0,29 °C uppvärmning.

  • Temperaturen

Alla klimatforskare är överens om att en klimatförändring pågår. Alla är också överens om att förbränning av fossila bränslen leder till koldioxidutsläpp, men alla är inte överens om att människans påverkan är avgörande.

Klimatalarmister hävdar att klimatet drivs av människans utsläpp av koldioxid, antropogen koldioxid. Men IPCC’s modeller bör ju också kunna användas för att se händelser och utveckling under tidigare tidperioder. Men ingen forskare har med sina modeller exempelvis kunnat förklara uppvärmningen under 1930-talet eller avkylningen 1940 – 1975. Medeltemperaturen mätt med hjälp av satelliter under perioden 1979 – 1999 visar en temperaturökning med 0,4 °C, alltså 0,02 °C per år, en utveckling som klimatalarmister benämner ”Global uppvärmning”. 

Det vore faktiskt långt värre om klimatförändringen innebär en temperatursänkning. Det är betydligt fler människor som drabbats och som dött av ett kallt klimat än av värme. Detta framgår tydligt i boken ”Klimatkarusellen” av Elsa Widding.

Under romartiden odlades oliver och vindruvor betydligt längre norrut än idag. Mellan åren 450 och 950 e.Kr. följde en kall period. Kraftiga vulkanutbrott i mitten av 500-talet skärmade solstrålningen vilket innebar en nedkylning med omkring 3 – 4 °C på norra halvklotet. Den medeltida värmeperioden, ”The Little Climate Optimum”, inleddes omkring år 950 e.Kr. Under denna period blev det allt varmare, mänskligheten frodades och en betydande utveckling ägde rum. Universitet etablerades och slott och katedraler byggdes. Människor slog sig ner på både Island och Grönland. Perioden varade till omkring år 1350. Därefter följde den Lilla istiden, generellt mellan 1350 och 1850 men varierade mellan olika områden.

Under Lilla istiden drabbades norra Europa av kalla vintrar och kyliga somrar med missväxt och befolkningsminskning som följd. Den värsta köldperioden inträffade 1645–1715 och kallas Maunder Minimum. Under Lilla istiden frös Östersjön. Del av Grönland övergavs omkring 1350 och befolkningen halverades. År 1348 inträffade Digerdöden och 1315–1321 Stora Svälten då det i England var så kallt att Themsen bottenfrös. I slutet av Maunder Minimum var det enligt ”The Central England Record” en temperaturökning som var större än 4 °C per 100 år, dvs. kraftigare än vad IPCC förutspår för nuvarande sekel. 

  • Isarna i Arktis och Antarktis

Alarmister basunerar ut att isen i Arktis smälter. Men faktum är att isens utbredning är ungefär densamma sedan 2003 och enligt det Danska Meteorologiska Institutet har det varit en svag tillväxt av istäcket sedan 2007. 

Isen i Arktis började växa efter den medeltida värmeperiodens slut omkring 1250 och utbredningen var som störst under den Lilla Istiden (1350 – 1850) för att sedan minska. Men där är fortfarande mer is än under tidigare årtusenden, vilket är troligt eftersom temperaturen, framräknad genom analys av iskärnor från Grönland, har varit i minskade de senaste ca 6 000 åren. 

En analys av NASA visar att tillväxten av isen vid Antarktis är större än avsmältningen. Studien visar att detta började för 10 000 år sedan och ger tillräckligt med is för att uppväga ökade förluster från tunna glaciärer vid Antarktis. Analysen visar att isen vid Antarktis har en nettoökning på 112 miljarder ton is per år från 1992 till 2001. Mellan 2003 och 2008 har nettoökningen varit 82 miljarder ton is per år.

Temperaturdata för de senaste fyra mellanistiderna visar att de tidigare mellanistiderna var varmare än den senaste. Under mellanistiden som inträffade för ca 120 000 år sedan och varade i 10 000 år var det 8 °C varmare än idag. Grönlandsisen smälte med 25 procent medan IPCC’s modeller ger att all is kommer att försvinna med bara 3 °C varmare klimat under tusen år. Något verkar vara fel, verklig isdata eller IPCC:s modeller. Kan verkligheten vara felet?

  • Havsnivån

Det finns data om havsnivåhöjningar i olika delar av världen. På grund av landhöjningen har havet i Stockholm sjunkit med 30 cm på hundra år. Och i norra Sverige med 75 cm. En global havsnivåhöjning startade i mitten av 1800-talet och ökar linjärt under hela mätperioden fram till år 2000. Men koldioxidhalten tog fart först efter 1950. Ökningen av koldioxid mellan 1950 och 1980 motsvaras av en mindre ökningstakt av havsnivån.

Sedan 1993 och under 10 år har havsnivåhöjning varit i ökande. 1993 var höjningen drygt 2 mm per år och 2013 var den knappt 3,5 mm per år. 

Massbalans för istäcket på Grönland beräknas som nettot av snöfall och avsmältning. Mellan 1920 och 1930 samt efter 1990 har massbalansen varit negativ, vilket resulterar i en havsnivåhöjning. Men den senare perioden är alltså inte unik. 

  • Glaciärerna

Nyhetsmedia pumpar ut budskap om pågående kraftig avsmältning av jordens glaciärer. Det finns 169 000 glaciärer på jordklotet och det finns bara massbalansdata för 200 glaciärer för mer än ett års tid.

När den Lilla istiden gick mot sitt slut i mitten av 1800-talet var klimatet mycket kallt och glaciärerna i Alperna hade sin största utbredning efter istiden. 2005 presenterades en analys för utsträckningen av 169 glaciärer över jordklotet. Den visade att glaciärerna började retirera redan omkring år 1820. 

  • Ökenutbredning

Ju högre global temperatur, desto mera vattenånga stiger upp från haven till atmosfären för att därefter falla ned som nederbörd. Under en mellanistid, som vi nu upplever, har öknarnas utbredning varit som minst för att vara som störst under istiderna. För ca 6 000 år sedan fanns det gott om såväl växter som djur i Sahara.

Trots denna kunskap publicerade DN 2006 en artikel som säger att ökenutbredning hotar över en miljard människor och att FN därför uppmanar världens ledare att stoppa ökenutbredningen. Myten om ökenspridningen lever än idag. I en nyhetssändning i TV-Aktuellt i november 2016 påstod Miljöpartisten och alarmisten Isabella Lövin i TV-Aktuellt att världens ökenområden breder ut sig till följd av klimatförändringarna. 

  • Extremväder

IPCC anger i sina rapporter att prognos och speciellt modellering av extremväder är något som är ytterligt svårt och komplext.  Frekvensen av extrema temperaturer, vindstyrkor och nederbördsmängder varierar kraftigt från år till år och från plats till plats och kan även vara slumpmässigt betingade. Enligt tillgänglig statistik har extremväder inte blivit vanligare sedan 1800-talet. 

Roger Pielke menar att det föreligger en risk att politiker fattar felaktiga beslut avseende åtgärder för att minska extremväder och anger sju förekommande felaktiga uppfattningar: 

  • Påståenden att orkaner, tornador, översvämningar och torka har ökat globalt är vilseledande och felaktigt. 
    • Väderrelaterade ekonomiska förluster som del av global BNP har minskat med 25 % sedan 1990. 
    • Orkaner har inte ökat i USA, varken i frekvens eller intensitet sedan 1900.
    • Översvämningar har inte ökat, vare sig i frekvens eller intensitet sedan 1950. Ekonomiska förluster har minskat med 75 % sedan 1940.
    • Tornador har inte ökat i frekvens eller intensitet sedan 1950. 
    • I de flesta områden i USA har torrperioder blivit kortare och mindre frekventa. Torkan har drabbat en mindre del av USA under det senaste århundradet. Globalt har förändringarna varit små under de senaste 60 åren. 
    • Kostnaderna för katastrofer kommer att fortsätta att öka oavsett åt vilket håll klimatet utvecklas framöver. Detta beror på ökat välstånd i samhället där man tar nya landområden i anspråk och bosätter sig nära kusten.

Samtliga punkter är helt i linje med vad också IPCC står för. Trots det fortsätter media med sin negativa rapportering.

Att extremväder kan minska vid stigande global temperatur är beroende på att när temperaturskillnaderna minskar så minskar också lågtryck och högtryck och de luftrörelser som jämnar ut tryckskillnader mellan kalla och varma områden. Om temperaturskillnaderna minskar så minskar också vindarnas styrka. Samtliga IPCC’a rapporter drar också slutsatsen att 1900-talets globala uppvärmning inte har lett till någon säkerställd global ökning av ovädrens antal eller styrka. 

Forskares analyser visar att 25 – 50 % av planeten har blivit grönare med ökad vegetation och endast 4 % har blivit mindre grön. Att jorden totalt har blivit grönare har sannolikt sin orsak i ökad koldioxidhalt i atmosfären och en ökad temperatur. 

Mer om klimatet:

www.klimatkarusellen.se

www.copenhagenconsensus.com

www.klokskap.eu

www.klimatsans.se

www.portoconference2018.org

www.climate4you.com

www.skepticalscience.com

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*